TV3 Play

Tolv år gammal kontaktade Fidaie socialtjänsten i Motala. Hon hade problem hemma och behövde hjälp. Samtalet blev inledningen på Fidaies långa skräckresa genom den svenska ungdoms- och psykvården. Fem år senare, efter ett trettiotal institutionsplaceringar och stort lidande, skickades Fidaie hem igen. Då hade Motala kommun spenderat mer än tio miljoner kronor utan att ha lyckas hjälpa Fidaie. Insiders granskning av fallet visar hur den svenska vårdapparaten havererade, enligt experter bröt mot FNs barnkonvention och svek en ung flicka som sökte hjälp. Under fem år, mellan tolv till sjutton års ålder, flyttades Fidaie ett trettiotal gånger mellan olika svenska vårdinrättningar. Flera gånger hamnade hon, som minderårig, på rättspsyk tillsammans med dömda brottslingar och missbrukare. Enligt experter ett klart brott mot FNs barnkonvention. Allt Fidaie ville när hon sökte hjälp var att komma till ett bra fosterhem, men kommunen skickade henne från den ena institutionen till den andra. Det enda inrättningarna hade gemensamt var en oförmåga att ta hand om Fidaie och de problem hon uppvisade. Av läkarutlåtanden framgår att någon säker diagnos aldrig ställdes på Fidaie. Ena året var hon autistisk, andra året en fullt frisk, helt normal tonåring som helt berättigat protesterade över att flyttas runt i en oförstående vårdapparat. Fidaie anser själv att hon blivit en försökskanin för ett vårdsverige som inte förstår ungdomar, och inte förmår att sätta in relevanta åtgärder. Fidaie har aldrig haft problem med droger eller kriminalitet, men flera års vistelse i den tröstlösa vårdapparaten gjorde henne desperat. Vid ett tillfälle gick hon till socialkontoret i Motala, sprutade ut tändvätska och höll en tändare i handen. Chockade socialtjänstemän flydde, men det är tveksamt om de förstod att det var deras åtgärder, eller brist på åtgärder, som gjort Fidaie så desperat. Efter fem års bollande hit och dit släppte vårdapparaten till slut taget om Fidaie. Hon skickades hem igen och var alltså tillbaka där allt började. Inom vården är man överens om att insatserna för Fidaie inte varit lyckade. Ändå har ingen någon förklaring till hur man kunnat spendera mer än tio miljoner kronor på ett barn som kanske inte hörde hemma i vården från början.